Ny utbildning ska få fler att ordinera fysisk aktivitet

FaR står för fysisk aktivitet på recept. Men också för motivation till rörelse och för ett mer jämlikt samtal mellan vårdpersonal och patient. - Ett viktigt och bra verktyg som hjälper oss att få fler att bli aktiva, och inte minst att reda ut varför tröskeln till träning är så hög för en del patienter, säger Lotta Hedlin.

Lotta Hedlin arbetar som fysioterapeut på halvtid och med HBTQ-diplomering och ”Må bra med kultur och natur” i Region Östergötland, den övriga halvtiden.

I höstas var hon med och granskade den nya utbildningen Fysisk aktivitet på recept, FaR. Det är en interaktiv, timslång kurs som finns att tillgå för hela Sydöstra sjukvårdsregionens personal. Den är skapad av Region Östergötlands hälsoprocessledare Linda Karlsson och folkhälsovetare Sofie Westerberg, tillsammans med kollegor från Region Jönköping och Region Kalmar. Uppdraget kommer från RPO, Regionalt programområde Hälsofrämjande, Sydöstra sjukvårdsregionen.

- Min uppgift var att komma med feedback utifrån mina fysioterapeutögon, säger Lotta Hedlin.

Ersätta läkemedel

FaR är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att patienten ska komma igång och röra på sig mer. Det är ett faktum att fysisk aktivitet ibland kan komplettera eller ersätta läkemedel. Efter utbildningen ska deltagarna kunna använda behandlingsmetoden i sin yrkesroll för att stödja patienten, och ha ökad kunskap om vilka verktyg som finns för att motivera personen under förändringsprocessen.

- I det första mötet med en patient går vi ofta igenom Hälsobladet, säger Lotta Hedlin. Det är ett formulär med frågor om rökning, snusande, matvanor och motion bland annat. Det blir en genomgång av livssituationen, kan man säga. Svaren poängsätts vilket ofta innebär en överraskning för patienten – det blir väldigt tydligt hur mycket eller hur lite man motionerar, till exempel.

Jämlik diskussion

I samtalet som följer diskuteras tidigare och nuvarande nivå på fysisk rörelse och vårdpersonalen och patienten kommer överens om en skriftlig ordination på en eller flera aktiviteter.

- Ofta vill patienterna motionera mer, men upplever en tröskel, fortsätter Lotta Hedlin. Det kan till exempel handla om att man aldrig varit på ett gym och inte vet hur det går till. Där kan vi hjälpa till på ett ganska enkelt sätt.
- Men det kan också handla om otrevliga upplevelser i ungdomen, kanske i skolgymnastiken där man tvingats till kullerbyttor eller löpning eller annat som inte passar personen i fråga. I de fallen har vi en högre tröskel att arbeta med.

Vårdpersonalens uppgift blir alltså att vara så lyhörd som möjligt. Ju mer rätt man träffar med aktiviteterna desto troligare är att de blir av.

- Jag kan bygga ett träningspass för gymmet som passar en patient, medan en annan har större nytta av ett pass som kan göras hemma i vardagsrummet. Ofta händer det att patienten finner egna vägar under träningens gång, och det är bara bra. Huvudsaken är ju att man hittar en aktivitet man gillar och att den blir av.

Korta avstämningar

Enligt FaR är rekommendationen att uppföljning sker efter tre månader. Men det är för lång tid, menar Lotta Hedlin.

- Om ett träningspass inte fungerar vill jag veta det direkt, inte efter flera månader. Det är så enkelt att ringa upp en patient och stämma av. Det tar inte lång tid, men det betyder mycket. Det kan bli en vänlig spark i rumpan för den som behöver.

Lotta Hedlin har använt FaR länge i sin roll som fysioterapeut och nu inspirerar hon kollegor att gå kursen och göra detsamma. Lotta går dessutom en längre utbildning för att bli ambassadör i MI, som är den engelska förkortningen för motiverande samtal.

Har du något enkelt tips till den som har tappat motivationen?
- Det är aldrig för sent att försöka igen. Så enkelt är det!

Text: Anna Lindén, Granit PR och kommunikation